Hur tala med barn om skolskjutningen i Vanda?  

En skolskjutning väcker rädsla, ångest, sorg och stress både hos oss vuxna och hos barn. Att ett barn dödar sina skolkamrater i skolan chockar oss på ett annat sätt än till exempel en trafikolycka eller naturkatastrof, trots att den traumatiska chocken kan vara densamma i alla de här fallen. Det är normalt att bli rädd när trygghetskänslan plötsligt rubbas. Chocken är en sund reaktion.  

Här följer några tips om hur man kan tala med barn  

Om du själv fortfarande är i chock (du känner dig t.ex. otrygg eller orolig, tankarna irrar hit och dit, du har ännu inte fått grepp om vardagens rutiner):  lugna ner dig själv först. Ring till en vän, tala med andra vuxna i din närmaste krets. Du kan dela dina egna känslor av ångest och sorg med andra vuxna, men försäkra dig om att inga barn finns inom hörhåll. Ge dig själv tid och ta hand om dig själv.   

Håll dig lugn och andas djupt. För att vi ska kunna lyssna till barnets berättelse är det viktigt att vi som vuxna känner oss trygga. Barnet behöver en trygg vuxen som klarar av att skapa en lugn situation.   Inte heller vi vuxna kan alltid svara på alla frågor.  

Kom ihåg att det är du som känner barnet och barnets bakgrund bäst.   

1. Ge barnet tid och lyssna 

Ge barnet möjlighet att prata när barnet själv vill det – om du sysslar med något annat, lägg det åt sidan och stanna upp inför barnets behov. Uppmuntra barnet att berätta om sina tankar och känslor. Var nyfiken: barnets funderingar kan överraska dig, och vara något helt annat än du kanske hade förväntat dig. Låt bli att fördöma eller avfärda barnets oro utan låt barnet uttrycka sin oro och ställa frågor.  

Genom att vara närvarande, ge tid och lyssna respekterar man barnets eget, personliga sätt: alla barn vill inte nödvändigtvis genast tala om det som skett. Vissa kan vara betydligt mera intresserade av en kommande fotbollsturnering än av det som nyss har skett. Respektera barnets egen takt och barnets sätt att hantera saker. En kram i vardagen och det att barnet vet att du vid behov är närvarande och tar dig tid är det viktigaste och det som räcker för många.  

2. Anpassa samtalet så det passar barnet  

Ta reda på fakta från pålitliga nyhetskällor, men belasta dig inte för mycket. Under de första dagarna och veckorna kan det finnas bara lite fakta, men vi behöver dem när vi talar med barn. Dela inte spekulationer i sociala medier med barn. Diskutera eventuella felaktiga orosmoment som barn kan få höra om av kompisar, på nätet eller via rykten. Nu arbetar professionella vuxna med att reda upp händelsen. Tids nog får vi veta mera.   

När barn ställer frågor, svara sanningsenligt, utifrån barnets ålder och med respekt för barnets frågor. Börja med enkla fakta, eftersom alltför specifika detaljer kan förvirra barnet. Äldre barn behöver mera detaljer än yngre barn.  Svara ärligt på barnets frågor men beakta barnets ålder.   

Om en fundering barnet har är oklar eller ofullständig kan du återkomma till den och kolla: Förstod jag rätt? Vad menade du med det där?  

3. Stärk barnets känsla av trygghet  

Vuxna tar hand om saker och gör sitt bästa för att sköta situationen. Framhäv att vi är trygga nu och att det är tryggt att gå till skolan. Berätta att våldsamma situationer som den här är sällsynta. Barn kan vara rädda och ovilliga att gå till skolan. Det är viktigt att vi vuxna uppmuntrar barn att gå till skolan, för i skolan får de stöd av sina kamrater, och där finns professionell personal som hjälper alla att tillsammans behandla det skedda. Skolan, hobbyerna och vardagens rutiner är viktiga. De återställer känslan av trygghet och leder tillbaka till en normal vardag.  

4. Det är normalt att vara rädd  

Hjälp barnet att förstå att alla känslor och kroppsliga reaktioner är naturliga i den här situationen. Tillsammans med en vuxen kan man tryggt uppleva alla känslor. Känslor går också över, och det kommer andra känslor: glädje, lek med kompisar, tråkiga eller trevliga rutiner. Barn behöver inte känna skuld när de leker, träffar sina vänner och gör saker som de tycker om.  

5. Ytterligare hjälp och vägledning vidare  

Vuxnas närvaro, närståendes och vänners stöd samt det arbete som görs i skolorna hjälper de flesta barn och vuxna genom den första chocken och vidare därifrån. Ofta ger lugn, närvaro och vardagens rutiner det vi behöver för att återhämta oss. Det är ändå bra att följa med barns mående och sinnesstämning genom att vara närvarande i deras vardag. Om återhämtningen inte kommer igång eller inte framskrider, utan barnet fortsätter att uttrycka rädsla, ilska eller tillbakadragenhet, ska man söka hjälp via till exempel skolan eller hälsovården.